Vid Husasjön röjs mark och en gård blir till

Tidig medeltid i Sverige räknas från tiden efter vikingatiden d.v.s från mitten på 1000-talet till 1300-talet. Skandinavien blomstrar under en klimatmässigt varm period med temperaturer som i våra dagar. Detta gynnar en nykolonisation.
Mark röjs och nyodlingar etableras. Råg, korn, havre, lin och humle odlas. En utveckling av tekniken inom jordbruket gör det möjligt att i större utsträckning använda hästar och oxar som dragdjur. Hästskon uppfinns. Under 1100-talet, genom invandrade munkars förtjänst, lär man sig att använda vatten- och vindkraft genom att tekniska nyheter kommer i bruk såsom vattenhjulet och väderkvarnen. Fler munnar går att mätta och folkmängden ökar.

Husasjön

Askeryds historia är märklig, höljd i ett dunkel, som en saga som inte har berättats. Bakgrundsbilden visar ruinen efter Askeryds stormannaborg, belägen intill säteriet i Askeryd. Här lät en förmögen storman på 1100-talet bygga sig en egen gårdskyrka intill sin borg. Kyrkan finns kvar än idag.
En kyrkby växte fram vid Husasjöns stränder under en blomstrande medeltid intill en sjö Husasjön, som under historiens gång i det närmaste försvunnit.

Framför allt på 1800-talet sänktes vattennivån med anmärkningsvärda 6-7 meter genom olika sjösänkningsföretag och sjön minimerades avsevärt. Senast sjösänkningen genomfördes 1942, då sjön blev ytterligare 80 cm lägre. Anledningen var att den ansågs vara vattensjuk och skapade problem för bland annat jordbruket.
Hade sjön funnits kvar så hade det kanske sett ut som på fotona.
Kartan visar sjön med en höjdnivå drygt 5-6 meter över nuvarande nivå på 234.8 meter över havet, d.v.s på en nivå på 240-241 meter över havet.
Namnet Husa(by) avslöjar att kungamakten varit närvarande i Askeryd. Husabyarna var föregångare till kungsgårdarna, som anlades under medeltiden som ett led i att bygga upp en stat, ett konungarike. Ett säte för kungens fogde med rätt att driva in skatt.
I Askeryd fanns en kungsgård, nuvarande säteriet, dokumenterad 1382. Norr om Sjöhester finns Konungsäng, som haft anknytning till kungsgården i Askeryd, eller har Konungsäng varit själva kungsgården ?
Husajön har i sin nyckfullhet tjänat olika syften beroende på olika behov under historiens gång.

På 1100-1200-talet ansågs den attraktiv eftersom en kyrkby anlades runt sjön. Flertalet av nuvarande gårdar ligger som ett pärlband runt den försvunna sjön och har alltså sina rötter i tidig medeltid. Var det av försvarspolitiska skäl som kyrkbyn anlades vid en svårtillgänglig sjö ? Så gjorde man under den tid i vår historia när kungamakten var svag och rivaliserande stormannaätter kämpade om herraväldet. Fynd av kanonkulor vittnar om orostider. I Husasjön fanns två befästningar, en i närheten av Askeryds säteri, en borgruin, och i en vik vid Vära finns ett mindre försvarsverk så typiskt för Småland. En gång tillhörig en storman som ville bevaka sina intressen

Sjöryd/Sjöhester

Sjöhester koloniseras under medeltiden men under ett annat namn : Sjöryd.
I Riksarkivets "Småländska handlingar" från 1539 finns Sjöhester omnämnt som: Ödetorp upptaget från öde.... Siogaryd. När gården ödelades är okänt, skrifligt källmaterial saknas.
För att inte sammanblandningar ska ske bör nämnas att det i Askeryds historia figurerar tre Sjöryd från olika tidsepoker
1) Kyrkohemmanet Sjöryd med rötter i tidig medeltid, som byter namn till Sjöhester 1551.
2) Torpstället Sjöryd under kyrkohemmanet Ägersryd, som noteras vid en transaktion 1598.
3) Backstugan Sjöryd tillhörande Assjö prästgård, som noteras under 1800-talet.

Enligt etymologi, läran om ords betydelse, pekar efterledet -ryd (röja mark) på att Sjöhesters ursprung finns att söka i tidig medeltid. Runt Husasjöns stränder anläggs under tidig medeltid flera gårdar bland andra granngårdarna Vära, Konungsäng och Lutarp (Lutatorp).
Gårdens namn med sjö- i förledet förbryllar eftersom dagens Sjöhester saknar en sjö i sin närmaste omgiving. Förledet sjö- syftar på den numera försvunna sjön, Husasjön, som på medeltiden sträckte sig från kyrkbyn i norr 3.5 km sydost till Sjöhetser i sin sydligaste sträckning.

Askeryd

Att få en tydlig bild av Askeryd under tidig medeltid låter sig inte göras eftersom sammanhängande skrifligt källmaterial saknas och vägledande arkeologiska utgrävningar inte har gjorts. Genom ortnamnsforskning som bedrivs av Institutet för språk och folkminnen kan torpnamnens uppkomst ungefärligen dateras och detta visar att Askeryd är en mycket gammal kulturbygd. Namn som Husa(by) i Husasjön och Konungsäng avslöjar att en kunglig makt varit närvarande.
Husabyarna var förgångare till kungsgårdarna med funktion som stödjepunkter och uppbördscentra för närmaste kung under den tidiga medeltiden.

Låt oss se vilka möjligheter som finns att skapa en bild av Askeryd under tidig medeltid.
Vi känner till att den tidiga medeltiden bebyggelsemässigt är en expansiv period och i den blivande socknen är det två stormannagårdar som låter höra om sig. Den ena vid Bordsjön och den andre vid norra delen av Husasjön, nuvarande Askeryds säteri, som också givit socknen dess namn. Det är dessa två gårdar som historien igenom kom att äga större delen av socknen.
En stor kolonisation äger rum runt de båda sjöarna och det är rimligt att anta att merparten av dem beläggs under 1100-1200-talen. Det är dessa gårdar som bildar underlag för att efter kristendomens införande kunna bilda en socken och bygga en kyrka.

Askeryds säteri

Askeryds ursprung finns idag att bese i husabyn, borgruinen som finns ett hundratal meter från nuvarande flygeln på säteriet. En borg som byggdes under den tid i vår historia när stormän var kungar i sin egena hövdingedömen och kungamakten var svag. Den ligger som en befästningsanläggning, omfluten av Husajön med vallgravar.

Det är här på gården Askeryds, Husabygårdens marker, som en gårdskyrka börjar byggas i slutet på 1100-talet. Gården Askeryd som givit socknen dess namn kom under 1200-talet att skiftas på två händer Norregården och Södergården.
Norregården finns belagd 1383 och kom att ägas av släkten Bonde. Gårdens mantal upphörde 1896.
Södergården, nuvarande säteriet finns belagd 1386 och skänktes 1408 till Vårfru kloster i Alvastra. År 1801 sålde kaptenen vid Jönköpings regemente, och ägare till Södergården, Georg Fredrik Schmiterlöw, död 1835, Askeryd till excellensen greve Gustaf Trolle Bonde. Båda huvudgårdarna i Askeryd ägdes alltså från 1801 av greve Bonde på Bordsjö.

Bordsjö

Den andra stormannagården i Askeryd är Bordsjö. Belägg för gården finns från tidigt 1300-tal. Redan på tidig medeltid finns här belägg för tre gårdar. Gården är släkten Bondes äldsta stamgods och har med säkerhet varit i släktens ägo sedan mitten på 1360-talet, ett förhållande som saknar motstycke i vårt land.

I januari 1360 utställs ett pergamentsbrev, som omtalar försäljning av jord från Filip Erengisle Bonde till dennes bror häradshövdingen i Östra härad Peter Bonde. I oktober 1365 anges Bordsjö uttryckligen såsom Peter Bondes gård.

På gårdsplanen lät riksrådet Gustaf Bonde år 1740 resa en minnessten, som bl a berättar om att han själv i rätt nedstigande led är den tjugonde av sin släkt och den tionde av släkten som innehavare av Bordsjö, och där han ber "Gud bevara denna gård för orätta ägare, släta hushållare och trolösa förvaltare".

Kyrkan

Det är under tidig medeltid som kristendomen gör sitt intåg i Askeryd dock inte utan stridigheter. Inte långt från borgruinen i Askeryd byggs dock en stormannakyka i gråsten på en udde i Husasjön under slutet av 1100-talet. Den blev 15-16 meter lång och bestod av långhus kor och absid.

Den medeltida kolonisationen av Askeryd inträffar innan skrivkonsten genom prästskapet etableras i Askeryd. Det var genom kristendomens spridning som latinet spreds av lärda präster och det var genom prästerskapet som nytänkande och influenser kom till Sverige.
Askeryd omnämns för första gången d. 15/9 år 1282 när en Ingeborg i Glänsås vid Tokern i Östergötland testamenterar en ko till prästen i Askeryd på villkor att han varje månad under ett helt år förrättar en mässa för de avlidna. Vem prästen var vet vi inte. Informationen ger ändå vid handen att det finns en präst och en kyrka.
En by växer fram runt kyrkan med bland annat fyra kvarnar belägna vid Askaån som förbinder Assjön och den då existerande Husasjön. En helt annan topografi på medeltiden...... med utsikten över sjön från kyrkdörren, kanske med en borg sydost om kyrkan.

På 1000-1100-talen finns ännu inte konungariket Sverige, inte ens drömmen. Det blivande riket utgörs av bygder och land som är föregångare till våra landskap och härader. Det är självmedvetna rika bönder, stormän och hövdingar som regerar och samhället hålls ihop av släkt och vänskapsband. För att nå framgång är det viktigt att vara klok och beräknande och framför allt vara lojal mot sin släkt och sina vänner.

Det är under 1000-talet som en långvarig tid med klimatförbättring inleds som gynnar en högkonjunktur. Stormannaätterna i Västergötland och Östergötland låter höra om sig när de två blomstrande slättbygderna på var sina sida om Vättern växer fram.

Aspenäs

Den mäktigaste stormannaätten i Askeryds omgivningar var Aspenäsätten i grannsmålandet Ydre. Det var på den tiden när både Ydre och Kinda räknades som småländer. Aspenäsätten var en av de stormannaätter som inte stödde en framväxande stark kungamakt. Man ville som brukligt i Småland, av hävd, rå sig själv. Ätten kom senare att spela en viktig roll i motståndet till bildandet av en central kungamaktmakt, ett kungarike i Sverige. Medlemmar i Aspenäsätten Birger Filipsson och hans bror Johan Filipsson var delaktiga i Folkungaupproret och fängslades därför av Magnus Ladulås. De avrättades efter räfst vid Norrbro i Stockholm 1280. Johans son Knut Jonsson var gift med Katarina Bengtsdotter, som var moster till den Heliga Birgitta. Det var här i Aspenäs som den heliga Birgitta vistades i sin ungdom hos sin moster Katarina efter sin mammas död i början på 1300-talet.
Husgrunder efter gården, stormannabefästningen Aspenäs, finns än idag att bese högst uppe och ståtligt på en långsträckt ås, en landtunga, som sträcker sig flera kilometer rätt ut i Sommen. Här finns också en källa uppkallad efter den heliga Birgitta. Gården är en typisk befäst stormannagård från 1200-talet, från en tid när stormannaätter stred om makten.

Smålandet Vedbo

Askeryd var sedan urminnes tider en del av av smålandet Vedbo. Namnet Vedbo kände nog askerydsborna till eftersom man gick till tings i Eksjö och senare i Hullaryd för att ordna upp sina angelägenheter och för att skipa rättvisa.
Karakteristiskt för området var uppenbarligen skogen eftersom namnet är bildat av forsvenska vidher,som betyder skog. Askerydsborna själva såg sig inte som smålänningar eftersom begreppet Småland ännu inte fanns utan möjligen som "vidherbor", vittboer,vidbor, vidingar eller vedingar. Vedbo var ett långsträckt småland, och såsom framgår av belägg från slutet av 1300-talet så finns en nordlig och en sydlig huvudbygd. Vid mitten av 1400-talet delades häradet juridiskt i två härader, Norra Vedbos härad och Södra Vedbos härad.

Huvuvaktören i förändringarna under 1100-talet var kyrkan. När 1100-talet inleds så hade kristendomens spridning pågått redan länge. Den kristna tron manifesteras högst påtagligt genom att stormännen låter bygga sina egna kyrkor, gårdskyrkor. Invandrade munkar från Frankrike bygger kloster och etablerar sin egen kultur gärna i avlägsna bygder och de för med sig praktiska färdigheter. En revolutionerande förändring som skakar om det traditionella bondesamhälle i sina grundvalar. Nydala kloster invigs 1143 och kyrkorna i Njudung byggs under andra hälften av 1100-talet.
Kyrkans inflytande medför att en organisationskultur sprids till det civila samhället som också gynnar en kommande riksbildning. En social struktur växer fram på medeltiden som förändrar vikingatidens bygdemosaik. Kristnandet innebär att en kyrklig hierarkisk organisation växer fram, som med tiden får en motsvarighet i det civila samhället. Socknar, kontrakt, stift och ett ärkestift bildas. En organisation bestående av lärda präster och kyrkliga ämbetsmän med ärkebiskopen i spetsen leder kyrkan.

I och med kristnandet får Sverige ta del av den lärdom som utvecklats på kontinenten. Latinet blir det internationellt användbara språk som inte bara präster talade, utan även kungarna och deras sändebud. Latinet är sedan det officiella skriftspråket i Sverige till i mitten på 1300-talet. Det är också under den här tiden som Sverige får sina första skolor, framförallt för att utbilda nya präster. Det fanns inga universitet, så för att få högre utbildning var man tvungen att åka till kontinenten. I slutet av 1100-talet grundades det första universitetet i Paris, och det följdes snart av fler i andra städer. Praguniversitet grundas 1348 och från Askeryd skickar 1381 riddaren Ulf Håkansson Läma sin son Ulf till Prag för studier.
En kyrklig skatt införs, tiondet, som bokförs som tiondelänger. Städer växer upp och blir centrum för handel och administration. År 1300 fanns ungefär tjugo städer i kungariket Sverige. De flesta hade vuxit fram under 1200-talet. Visby, Kalmar och Stockholm var troligen de enda städerna med fler än tusen invånare. Städerna var administrativa centrum för staten och kyrkan, men framförallt en plats för utbyte av varor. Järn, koppar, skinn och trä såldes och skeppades iväg till hamnar på kontinenten. Kläder, salt, vin och lyxartiklar importerades.Ett allmänt rättssystem med lagar och domstolar utvecklas också.

Kamp mellan kristendom och asatro lokalt

De religiösa och politiska förändringarna i det blivande konungariket under den tidiga medeltiden skedde inte konfliktfritt. Orsakerna härtill är flera och konflikter utspelar sig på flera olika plan.
De fåtal skriftliga källor som överlevt 1100-talet vittnar om en orolig och blodig tid.

En konfliktkälla var kristendomens etablering som skapade motsättningar lokalt men också regionalt. Stormän lät sig ofta lockas av den nya religionen och lät sig kristnas. De kom i kontakt med och imponerades av lärda präster som kunde skriva på latin och de fascinerades av invandrade franska munkar, som förde med sig fransk högkultur. Det blev status att vara kristen och bygga sin egen gårdskyrka och status att donera till klostren och få ett gott rykte och som belöning en ansedd gravplats. Många av våra tidigaste pergamentsbrev från 1100-1200-talen som finns att läsa i "Svenskt Diplomatarium ",Riksarkivet, handlar ofta om donationer till klostren. För bondebefolkningen däremot förändrades inte livet nämnvärt, man höll fast vid asatron och man blotade vilket skapade konflikter mellan asatroende och kristna.

Kamp mellan kristendom och asatro regionalt

En annan konfliktorsak var att götalandskapen kristnades tidigare än mälarlandskapen. Kristendomens utdragna spridningsprocess skapade konflikter. I Varnhem i Västergötland begravdes kristna redan på 800-talet samtidigt som man fortfarande in på 1200-talet blotade i Uppland. Ansgar missionerar i Birka på 800-talet och han var uppenbarligen den första aposteln i Mälardalen men däremot inte "Nordens första apostel" som vi enligt historietradtionen lärt oss. Dessutom var han inte framgångsrik i sin mission på Birka.
Olof Skötkonung var vår första svenska kristna kung. Han döptes omkring år 1000 vid Husaby källa i Västergötland och lyckades under en period samtidigt vara kung i Västergötland Östergötland och Mälardalen. men avsattes av svearna på grund av sin kristna tro.

Kamp mellan stormannaätter i Götaland om kungamakten i Sverige

En tredje konfliktorsak var att Sverige saknade en centralt styrande kungamakt och fältet låg därför öppet för lokala stormannaätter att växa sig starka och få inflytande. Under c:a ett hundra år pågick en oförsonlig kamp mellan å ena sida västgötska Eriksätten och östgötska Sverkerätten. Kampen stod om att besitta kungaborgen Nääs på Visingsö. En oförsonlig kamp mellan två stormannaätter som slutade med att båda ätterna förlorade och var nära att gå under. Det blev slutligen en tredje ätt Bjälboätten, färgad av den nya tidens anda som tog makten.

Sveriges genom tiderna mest betydelsefulla kvinna genom tiderna heter Ingrid Ylva Sunesdotter. Det är hon som är Sveriges ättemor. Det är hon som är "Moder Svea".

I början på 1200-talet föder Ingrid Ylva den blivande riksbildaren Birger Jarl. Han växte upp faderlös i Bjälbo, Östergötland, tillsammans med sin mamma Ingrid Ylva och sina syskon. Hans far Magnus Månesköld blev offer för stormannaätternas uppgörelser om herraväldet i Götaland och stupade i strid på Eriksättens sida.

Hans mor Ingrid Ylva Sunesdotter var en märklig och framsynt kvinna. Hon lär ha varit en stoisk kvinna som fostrat och försvarat sina barn med järnvilja. Hon blev tidigt änka, gifte aldrig om sig och levde under en skoningslös tid där den starkares rätt var den enda lag som gällde.

Ingrid Ylva var klok. Hon insåg att det maffiasamhälle med rötter i vikingatiden och som hon själv härstammade från inte längre hade någon framtid. Hon lärde sina barn att läsa latin och studera. Hon frångick på så vis ättesamhällets prestige och familjeanda och uppmuntrade sina barn att göra indivduella karriärer. Ingrid Ylva är Sveriges ättemor och skapare. Det var hon som födde och uppfostrade Birger Jarl, vår riksbildare. Flera av hennes barn blev också framgångsrika.

Ingrid Ylva blev en legend redan i sin livstid vid mitten av 1200-talet. Hon var en av flera starka änkor som styrde riket efter de blodiga uppgörelserna mellan stormannaättern om makten på kungaborgen Näs på Visingsö. Att just en av hennes söner till slut skulle segra i maktkampen kunde inte ha förvånat någon.

Innan Sverige liknade det rike vi känner idag stod makten mellan fyra släkter med ursprung i det bördiga Östergötland och Västergötland: Eriksätten, Stenkilska ätten, Sverkerätten samt Bjälboätten. I Bjälbo föddes i början på 1200-talet Bjälboättens störste historiska person, Magnus Ladulås far, riksjarlen Birger Jarl som mäklade fred och inledde riksbildningen och anlade Stockholm. Bjälboättens fyra kungar banade allesammans vägen för nationalstaten Sverige och de blev också kungar över Norge och Danmark. Deras stamgods i Bjälbo var rikets förnämste kungaresidens. Stenkyrkan byggdes på 1100-talets första hälft och ingick som en del i Bjälboättens stamgård och huvudgård Bjälbo.

Kyrkan i Blälbo är byggd både som tempel och försvarsborg. Det stora mäktiga kyrktornet med sina många kamrar och rum liknar en befästning. Med en ny dendrokronologisk mätning har tornet kunnat dateras till tiden strax efter 1220. Det pekar alltså på att det var den då 10-årige Birger Jarls mamma Ingrid Ylva som lät bygga det. Ingrid Ylva blev änka vid tiden för Birger Jarls födelse. Därmed blev hon familjens överhuvud och kunde fortsätta sin döde mans arbete. I laglig mening hade änkor samma möjligheter och befogenheter som män vilket förklarar varför det så ofta är kvinnor som träder fram som grundare av kyrkor och stora jordegendomar under medeltiden. Enligt traditionen har Ingrid Ylva skänkt den stora klockan till kyrkan år 1240 och den kallas förstås för Ingrid Ylvas klocka; en klocka som fortfarande ringer i Bjälbo kyrka. Av det medeltida godskomplexet i Bjälbo kvarstår idag det mäktiga kyrktornet uppfört i början av 1200-talet. Detta torn är unikt i svensk byggnadskonst. Tornrummet användes som tillfällig tillflyktsort när stridande ätter tävlade om makten i landet. Traditionen berättar att Birger jarls mor, Ingrid Ylva, bodde i tornet och dendrodateringen bevisar att hon byggde det. Ingrid Ylvas kamrar är belägna i själva tornet vilket har 6 1/2 alnar tjocka murar och är uppfört av huggen kalksten till samma bredd som kyrkan. Kamrarna ligger våningsvis i tornet. Sägnen förmäler, att Ingrid Ylva under ofredstider, dragit sig undan till dessa tornrum. Ännu år 1669 skulle i dessa rum funnits kvar av Ingrid Ylvas husgeråd. Fru Ingrid skall vidare - förmäler sägnen - ha varit begåvad med en stor spådomsanda och ibland annat fällt det yttrandet om sin ätt på sin yttersta dag, att: så länge hennes hufvud stod upprätt, skulle ätten icke dö ut och av den anledning så förmäles det - skall hon efter sin död blivit inmurad i upprätt ställning. I en fyrkantig murad stenpelare till höger om dörren i sakristian trodde man Ingrid vara inmurad, tills man på 1700-talet fann sig däruti bedragen. Kyrkan skulle nämligen då till en del ombyggas, och då sakristian revs fann man intet tecken till någon ihålig pelare, icke heller till någon inmurad kropp.